Knappast någon har undgått att bli varse om den senaste tidens spända situation i förhållandet mellan å ena sidan Iran och å andra sidan USA och Israel. Mordet den 11 januari på Mostafa Ahmadi-Roshan, en forskare kopplad till Irans kärnprogram, resulterade omedelbart i iranska anklagelser mot västmakterna som troddes ligga bakom dådet. Två dagar före mordet dömdes amerikanen Amir Mirzai Hekmati av iranska myndigheter till döden, misstänkt för spioneri. Ahmadi-Roshan och Hekmati är bara några av de människor som utgör pjäser i det spel som pågår mellan Iran och väst, en ömsesidig upptrappning av åtgärder som förorsakats av oron över Irans kärnprogram.
Irans kärnprogram har länge varit en av de mest ömmande punkterna i Mellanösterns politik. De uttalanden från Irans president som har tolkats som en önskan att se Israels utplåning från kartan kastade ytterligare en skugga över den komplicerade konflikt mellan israeler och palestinier som har engagerat regionen. Talet om utplåning har av många satts i relation till Irans kärnprogram, vilket har resulterat i att bland andra Israel aldrig kan acceptera tanken på ett kärnvapenbestyckat Iran. Trots Irans utfästelse om att kärnprogrammet enbart är menat att utgöra ett energisubstitut för de ändliga oljeresurserna tror amerikanska och europeiska bedömare att landet försöker skapa kärnvapen. Enligt en rapport från FN:s atomorganisation IAEA från november 2011 framlades bevis för att Iran genomfört åtgärder som varit ”relevanta för skapandet av kärnvapen”. Trots ilskan över programmet fortsätter det, och nyligen började uran anrikas i Fordow-bunkern i närheten av Qom. Anrikningen vid Qom har ansetts vara särskilt kontroversiell eftersom platsen betraktas som främst lämpad för militär anrikning.
Misstankarna gentemot Iran har på senare tid utgjort skäl för USA och EU att vidta sanktioner mot landet. Som respons har Iran genomfört militära övningar, hotat att stoppa oljetransporter och utfärdat varningar mot amerikanska krigsfartyg i Persiska viken. Än så länge har spelet om kärnprogrammet präglats av diplomatiska gräl men det föreligger en reell risk för att situationen kan gå överstyr och resultera i ett regionalt storkrig. Risken är påtaglig med tanke på att Israels känsla av utsatthet och vilja att överleva kan påbjuda landet att genomföra en förebyggande attack, på samma sätt som det gjorde mot en irakisk kärnreaktor år 1981. Tongångarna mellan Israel och Iran är allt annat än försonande. På israeliska utrikesministeriets hemsida beskrivs Iran som ”hotet” medan den iranska motsvarigheten stundtals refererar till Israel som ”sionistregimen”.
Nyhetsbyrån Al Jazeera har målat upp ett flertal tänkbara scenarier i händelse av ett krig mellan Iran och Israel med sina allierade bland västmakterna. Den geografiska distansen mellan Israel och Iran samt faktumet att det iranska kärnprogrammet är spritt över flera olika platser gör det osannolikt att Israel skulle lyckas slå ut samtliga faciliteter. Att låta en del reaktorer kvarstå intakta skulle dessutom ge ett än mer beslutsamt Iran möjlighet att slå tillbaka i framtiden med kärnvapen. Alternativet till ett ensidigt israeliskt anfall är komplettering med västmakternas resurser, vilket kan resultera i ett omfattande bombkrig av iranska flygbaser och kärnreaktorer. Ett sådant scenario skulle skapa ett ofattbart inferno som ger Iran skäl att slå tillbaka med allt det har i ett totalt krig. Länder som har kopplingar till västmakterna, såsom Irak och Saudiarabien, skulle alla löpa risk för att bli måltavlor för iranska missiler. Det är inte heller omöjligt att Irans allierade, Syrien och Hizbollah i Libanon, skulle engagera sig genom att vidta offensiver mot Israel. En dylik vulkanisering kan i värsta fall tvinga Kina och Ryssland att mobilisera för att skydda sina närliggande territorier i regionen, något som ytterligare ökar risken för att konflikten sprider sig utanför Mellanöstern.
Det föreligger således betydande skäl för att diplomatin måste vinna, inte enbart för mänsklighetens självaktning utan även för att stoppa en återgång till den realpolitiska logik som tvingade fram första världskriget. Med en omfattande recession som i skrivande stund påverkar den globala ekonomin är ett regionalt storkrig i Mellanöstern, med allt vad det innebär i form av stigande oljepriser, det sista världen behöver för att återhämta sig.
Ytterligare information om det ansträngda diplomatiska läget mellan Iran och omvärlden finns att inhämta via följande länkar:
http://www.mfa.gov.ir/NewsShow.aspx?id=1043&menu=129&lang=en
http://www.mfa.gov.il/mfa/the%20iranian%20threat/overview/
http://www.youtube.com/watch?v=91w1zyi_vGI
Iran nuclear program
Ppptrappat
brak om irans karnprogram
